En stordator (mainframe) är en stor, kraftfull dator som används för verksamhetskritiska applikationer. Stordatorer är designade för att vara mycket tillförlitliga och tillgängliga och för att behandla mycket stora mängder data. En stordator är en kraftfull maskin som kan hantera arbetsbelastningen från hundratals eller till och med tusentals persondatorer. Stordatorer används i en mängd olika branscher, inklusive bank, försäkring, myndigheter och tillverkning.
Vissa stordatorer används också för vetenskapliga och tekniska tillämpningar, såsom väderprognoser och finita elementanalys.
Stordatorer kan antingen vara centraliserade eller distribuerade. Centraliserade stordatorer, även kända som värddatorer, finns i ett speciellt datorrum som kallas ett datorcenter.
Distribuerade stordatorer, ibland kallade terminalservrar, arbetar på samma fysiska dator men finns på olika platser. Till exempel kan en värddator finnas på en banks huvudkontor och dess terminaler kan installeras på varje filial.
Stordatorns utveckling och historik
Den första stordatorn utvecklades i början av 1950-talet av IBM. Sedan dess har IBM varit den ledande tillverkaren av stordatorer. Det finns dock andra företag som tillverkar stordatorer, som Hitachi, Fujitsu och Unisys.
Stordatorer är dyrare än persondatorer och kräver specialkunskaper för att underhålla och driva. Dock erbjuder de överlägsen prestanda och tillförlitlighet för verksamhetskritiska applikationer. På grund av dessa faktorer används stordatorer av stora organisationer och statliga myndigheter. Stordatorer finns i banker, finansiella institutioner, tillverkningsanläggningar, sjukhus och universitet.